Teknikintresset väcktes tidigt hos honom, tack vare en professor i mekanik som inspirerade honom under ett universitetsbesök i Litauen. Under sina 16 år på Svekon har han haft roller inom konstruktion, projektledning och supply chain. Efter att ha testat nya utmaningar i 1,5 år är han nu tillbaka som projektledare, rustad med ännu mer erfarenhet. På fritiden ägnar han sig åt australiensisk fotboll och coachar ett damlag i basket. Möt Svekons återvändare och nya projektledare, Martynas Alijosius.
Vad innebär din nya roll på Svekon?
Min nya roll innebär att jag leder projekt och stödjer de juniora medarbetarna i deras utveckling.
Kan du berätta lite om din bakgrund?
Jag har arbetat på Svekon i totalt 16 år. Under den tiden har jag haft olika roller, från konstruktör till delprojektledare och även jobbat inom supply chain. Jag tog en paus på 1,5 år för att testa något annat men saknade Svekon och valde nu att återvända hit.
Hur väcktes ditt teknikintresse?
Jag gick den tekniska linjen på gymnasiet och när jag skulle välja högre utbildning besökte jag ett universitet i Litauen, likt KTH, där jag träffade en professor inom mekanik. Han väckte mitt intresse för mekanik och fick mig att vilja läsa till maskiningenjör. Det var där och då jag bestämde mig för att satsa på maskinteknik.
Hur kom det sig att du hamnade på Svekon?
Första gången jag var anställd på Svekon kom jag hit via ett bemanningsföretag och blev sedan kvar i 16 år. Nu andra gången tröttnade jag på att veckopendla till min dåvarande arbetsplats och kontaktade Johan Lantz och berättade att jag tänkte söka nytt jobb. Johan bjöd då in mig till ett möte redan samma vecka, och kort därefter var jag tillbaka på Svekon.
Vad var det som lockade med Svekon?
Det som lockade mig var möjligheten att fortsätta utvecklas, både som person och i mitt yrke. Under mina 16 år på Svekon fick jag testa på olika roller och branscher, Svekon har ju en sån variation på sina projekt, allt i från nappflaskor till pansarterrängbilar. Den variationen gör att jobbet aldrig blir tråkigt. Nu när jag är tillbaka igen inser jag hur mycket jag saknat Svekon, särskilt de mjuka värdena och satsningen på personalens trivsel och utveckling.
Vad ser du mest fram emot i din nya roll?
Jag ser mest fram emot att hjälpa juniorerna att utvecklas, precis som jag själv har gjort under mina år på Svekon. Det känns roligt att kunna bidra med min erfarenhet och se andra växa.
Hur har din första tid på Svekon varit?
Det har varit intensivt från start, men jag känner mig redan som hemma. Jag började till och med arbeta med några projekt redan innan jag officiellt hade börjat, så det har varit fullt ös från dag ett.
Vad gör du när du inte jobbar?
På fritiden tränar jag australiensisk fotboll, en sport som liknar rugby där man får tacklas utan skydd. Jag har också börjat träna tillsammans med kollegorna på lunchen, då brukar vi springa till Hagaparken och träna på utegymmet eller köra andra övningar. Om det är tillräckligt varmt så badar vi innan vi springer tillbaka. Dessutom coachar jag ett damlag i basket.
Har du något drömprojekt?
Jag har insett att variationen av projekt är min dröm. Att få arbeta med olika typer av uppdrag är det som inspirerar och utmanar mig mest.